Jag fick lust att skriva om dom gånger jag har ramlat av Lasse, fråga mig inte varför men så var det.

Första gången: Det var våran första tävling efter att vi hade köpt Lasse från ridskolan. Det hade nog gått någon månad eller så sedan han kom därifrån. Gissar att jag skulle hoppa 70 cm och när startsignalen löd galopperade vi fint mot första hindret och hoppar över utan problem. Vad händer då?? Joo givetvis så släpper jouren ut ridskolehästarna i hagen på andra sidan vägen. Dom gnäggar och Lasse svarar givetvis. "Mina kompisar!!" i svängen efter första hindret bockade han 3 ggr på rad. Första språnget fick mig ur balans, andra gjorde att jag hamnade framför sadeln och det tredje fick mig slutligen att ramla av... Första tävlingen började bra ;)

Andra gången: Detta var på hösten efter vi köpt honom. Jag hade ridit ner till travbanan för att rida på den, jättekul tyckte Lasse. När jag har ridit bort en bit och fattar galopp bockar han och jag flyger över huvudet på honom, det enda jag tänker är "Håll kvar i tygeln", han försöker hoppa över mig men får inte med sig alla hovar, så en av dom träffar mig i huvudet varpå jag tappar greppet om tyglarna. Han kutar iväg med tyglarna hängandes. Jag ropar efter honom och börjar springa efter men det var ju givetvis omöjligt. Kände att något kändes konstigt på huvudet, kollar ner på marken och ser en sprucken frigolitliknande massa och förstår att det är ytterdelen av min hjälm. Fick upp mobilen och ringde till mamma. Inget svar. Ringde till pappa. Inget svar. Tar ner telefonen och märker att den är blodig, jag byter öra och ringer hem till Lisa och hennes mamma Helen svarar. Jag förklarar vad som hänt och Helen får tillslut ge luren till Lisa för att hon ska tolka det jag säger. Lisa, Helen och Ulla (Lisas mormor) kastar sig i bilen för att åka och hjälpa mig. Jag går till närmaste hus för att få hjälp och en kvinna kommer ut och är faktiskt läkare visar det sig. Plötsligt ringer telefonen och det är en okänd man som säger att han har hittat min häst, jag fattar inte hur han kunde ha mitt nummer, Det visade sig att Lisa, Helen och Ulla hade kommit fram till två män som hade fångat Lasse. Jag förklarar för mannen vart jag befinner mig och han, Lisa och Co kommer dit. Någonstans i allt detta ringde pappa och kom dit också. Den okända mannen hade ringt ambulans och när dom fick höra ridolycka och blod i örat skickade dom badå ambulans och helikopter. Jag och pappa mötte dom på Statoil och dom undersökte mig snabbt och konstaterade att blodet i örat kom från ett ytligt sår och inte inifrån (vilket läkaren jag gått till redan sagt). Jag får iaf åka ambulans in till Borås lasarett och ligga med en hemsk nackkrage för säkerhetsskull i flera timmar innan dom konstaterade att det inte var någon fara. Jag fick dock sy 3 stygn i örat innan jag fick åka hem och titta till min galna häst. Jag kunde inte rida på ett bra tag p.g.a bulan i mitt bakhuvud som var lika stor som en tennisboll.

Tredje gången: Vet inte riktigt när detta hände men vi hade flyttat Lasse från det första stallet vi hade honom i och nu stod han ovanför Forssa. Jag kom iaf travandes över lilläng när något tydligen var läskigt tyckte Lasse. Han stannade till och POFF så låg jag där på gruset och blinkade förvånat. Lasse stod blixtstill och hängde med huvudet som om han tänkte "det var inte meningen :("

Fjärde gången: Nu hade vi flyttat ner till Johanna på Bergskile där vi står nu också. Jag hoppade i paddocken och hade lagt upp en oxer på 90-95 cm när vi kom fel in så Lasse inte hade något annat val än att tvärnita. Jag hade inte en chans att sitta kvar. Jag rev inte hindret vad jag minns. Även denna gång stod Lasse och hängde med huvudet och såg skamsen ut. Jag tittade upp på honom och sa "Beebisen". Detta tyckte mamma var komiskt så hon har skrattat åt det många gånger efter ;) Det finns dom som blir arga när hästen stannar och man ramlar av men jag sa bara beebisen ^^

Femte gången: Detta hände för kanske ett år sedan tror jag. Jag red nere på ängen vid ån och höll på att skritta av så red utan stigbyglar och med långa tyglar. En gren knakar till bakom oss och Lasse far iväg och jag glider först åt vänser och sen åt höger (inga helskodda byxor) jag hinner tänka det här går bra när jag plötsligt inser att han kommer göra en 90 graders sväng åt vänster... Visste vad som skulle hända innan det hände och som på beställning svängde han 90 grader och jag fortsatte rakt fram. Han var så rädd efteråt att han sprang 10 meter till och började sedan äta gräs...